måndag 1 mars 2010

5 år av saknad...

Idag är en konstig dag. En jobbig och ofattbar dag. Varje gång jag hör dagens datum, 2a mars, blir jag kall och stel i hela kroppen. Idag för fem år sedan förlorade jag min lillasyster Hanna. Strax efter att hon tagit studenten och livet precis skulle börja fick hon cancer. Eller rättare sagt det var då läkarna upptäckte att hon hade cancer, med tanke på hur mycket det hade spridit sig så måste hon ha varit sjuk ett bra tag. Hon kämpade och kämpade i ett och ett halvt år men till slut gick det inte mer och den 2a mars 2005 somnade hon in. Det som inte fick hända, hände.

Jag kan fortfarande inte fatta att det är så, att hon inte finns här längre. Jag tänker på henne varje dag och saknar henne så otroligt mycket. Ibland när det gör för ont och det är för svårt att inse att hon är borta för alltid låtsas jag att hon bor på andra sidan jorden, på en hästgård på Nya Zeeland och det är därför hon inte är här så jag kan träffa henne och krama henne när jag vill. Där är hon frisk och glad och lycklig. Hon är med sina älskade hästar och hon skrattar av lycka och hennes långa blonda hår flyger i vinden när hon galopperar över de gröna kullarna. Kanske är det så hon har det, fast i himlen.

Kram på dig Hanna, saknar dig.
/Storasyster Emma

17 kommentarer:

  1. Gud så hemskt, det är verkligen något som inte får hända.. jag håller med.. :/ Det är så himla himla hemskt bara..

    Jag förstår verkligen att det är en jättejobbig dag för dig, jag kan inte ens tänka mig hur det skulle vara att förlora någon så jättenära...

    Skickar en stor styrkekram!

    SvaraRadera
  2. Fint inlägg. Gillar att du är öppen med tankarna om hur du klarar sorgen genom att fantisera ihop var hon är och hur hon mår. Måste erkänna att jag själv gör liknande.

    SvaraRadera
  3. Att förlora den man har kär är en stor prövning i livet... Dina fina ord och tankar hjälper även andra som förlorat någon.
    Stor kram

    SvaraRadera
  4. Vackert och säkert ett svårt inlägg. Det du skriver berör mig djupt. Jag sänder dig ljus, värme och mina tankar. Jag tror också att hon är med sina hästar i himmelen.
    Kram Gabriela

    SvaraRadera
  5. Alla människor har en berättelse. Tack för att du så vackert delar med dig av din!

    "Vi lever medan tider går och det som hjälper oss vidare är möten med människor som vågar dela sin erfarenhet med oss, antingen den är gjord i glädje eller i smärta"

    En mamma

    SvaraRadera
  6. Åh så sorgligt! Styrkekramar till dig!

    SvaraRadera
  7. Vad hemskt att förlora sin älskade syster, tänker på dig och vill skicka en stor kram!

    SvaraRadera
  8. Så hemskt och sorgligt. Stor kram till dig!

    SvaraRadera
  9. Emma, så hemskt för er! En stor kram till dig! Men du, det är klart att hon är med hästarna och mår bra! Det är inte rättvist att behöva gå igenom något sådant, men hon har inte ont längre :)

    SvaraRadera
  10. Tack alla rara för era fina ord och alla kramar, de värmer!

    SvaraRadera
  11. Största möjliga kramen från Göteborg!

    SvaraRadera
  12. Stor kram från mig också!

    SvaraRadera
  13. Jag kan förstå att detta är helt fruktansvärt! Jag beklagar så hemskt mycket din sorg , en stor kram från mig <3

    SvaraRadera
  14. linda/bettieli5 mars 2010 kl. 19:07

    Blir tårögd när jag läser detta, cancer är så fruktansvärt...kram till dig.

    SvaraRadera
  15. Tack än en gång för alla fina ord och kramar, de värmer kan ni tro!

    SvaraRadera